Knyttar och kalas

Det har varit en händelserik dag. Jag och Mingla har varit på Knyttarna och fick se både huggorm, blåsippor och mygglarver. När vi såg huggormen ligga på en klippa och lapa sol var jag snabbt framme med min kamera. Vänligt men bestämt trängt mig förbi alla nyfikna, när jag intagit en perfekt position för att fotografera kräldjuret blev jag minst sagt snopen när det gick upp för mig att minneskortet inte satt i kameran utan hemma i datorn…
Efter vi sjungit ”Knyttarnas hej-då, vinka tå-sång” åkte vi hem och gjorde oss fina till Minglas barnkalas.
Elliot var en duktig och ambitiös lekledare. Kalaset flöt fint. Fast om sanningen ska fram så var det två lååååånga timmar. Jag är ingen lektant och kalasfixare. Jag har skyhöga krav på mig själv och planerar allt in i minsta detalj - och sen blir ändå inget som man planerat.
När alla barn åkt hem åkte dammsugare och mopp fram. Marängsmulor var spridda över hela nedervåningen, chokladsås på stolarna, klubbrester på soffbordet, utspilld saft och pärlsocker på toa. Mingla var glad och nöjd och tyckte att kalaset varit toppen och så här efteråt, är jag faktiskt beredd att hålla med henne. Det var, trots allt – ett mysigt och lyckat kalas.