söndag 18 september 2011

Vardagsdramatik

Mingla kommer upprepade gånger till mig under eftermiddagen och frågar om vi kan gå ut och leta efter Sotis. Hon hör honom jama men ser honom inte.
Det regnar ute och jag är inte ett dugg lockad av att gå ut och spana efter kissen. Men när hon kommer för tredje gången ger jag mig och hänger med henne ut på kattjakt. Med paraplyerna i högsta hugg går vi ut och ner mot vägen. Så hör jag - ett ganska otäckt jamande. Upptäcker ganska snart Sotis uppflugen i ett av träden på Riber Folies område. När vi närmar oss honom börjar han jama alltmer intensivt. Högre och högre. Jag ber Mingla springa och hämta Micke eftersom jag tror att katten behöver hjälp att ta sig ner.
Precis när Mingla springer iväg ser jag Minglas hopprep hänga långt uppe i trädet där katten sitter och ända ner till marken.
Micke kommer. Katten jamar på ett sätt som ger mig kalla kårar.
Micke tittar strängt på Mingla och frågar om hon bundit katten. Mingla tittar storögt och förskräckt på Micke, nickar och säger nästan ohörbart: ja.
Det är omöjligt att ta sig över taggtrådsstängslet in till Riber Folie, och det är även omöjligt att klättra upp för trädet utan stege.
Micke springer efter stege. När stegen tjongar in i både stängsel och träd gång på gång får en redan rädd katt - panik. Sotis tappar greppet och faller. Vi ser honom dingla högt ovan marken i Minglas hopprep. Jamandet ömsom tilltar ömsom avtar. Vi vet inte om hopprepet sitter om halsen. Håller han på att kvävas mitt framför våra ögon? Vi måste ha en kniv!! NU!! Jag springer allt vad jag kan till Grann-Micke och lånar en kniv. Grann-Micke följer efter (och tur är det), han svingar sig på ett underligt sätt över taggtrådsstängslet och räcker över kniven till Micke. Katten hänger upp och ner med hopprepet hårt åtstramat kring magen. Micke lyckas skära av hopprepet men tyvärr, i samma stund som Sotis blir fri lägger han benen på ryggen och springer iväg.
Så nu är det bara att vänta och se när vår kissemisse dyker upp.

Är det någon som sett en blöt katt med ett grönt hopprep hårt åtsnörat som en snara kring magen så vänligen överlämna honom till familjen Magnusson.


Innan jag förstod allvaret i situationen tog jag mig tid för att springa hem och hämta kameran....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar