Ikväll fick jag trösta....

...en mycket ledsen Elliot.

Vi satt i köket, Mingla, jag och Elliot.
Plötsligt börjar Elliot gråta. Varför undrar jag och Elliot snyftar fram: Tiden går så fort...jag vill inte bli stor. För nio år sedan föddes jag och det känns som om jag bara levt i fyra fem år. Jag vill inte bli stor...jag vill alltid vara barn. Jag vill aldrig flytta - jag vill alltid vara nio år...
Sen bröt han ihop fullständig. Många tårar. Mamma torka. Mamma trösta.
Jag berättade för Elliot att när han bli stor, så kan han köpa vilka djur han vill. Vill han ha fem ormar så kan han köpa det. Vill han äta fläskpannkaka till middag varje kväll så får han göra det. Efter mycket tröst, lockande och pockande så stillade sig gråten. Jag lovade honom och sa till honom att han får bo hemma så länge han någonsin vill. Jag kommer aldrig i livet tvinga honom att flytta - någonsin.

Vad han inte såg var mina kryssade fingrar bakom ryggen. För vem i hela världen vill han sin son boendes hemma i tid och evighet? Men sanningen är nog den att det är jag som kommer fälla tårar den dagen då flyttlasset går...

Ikväll såg vi som vanligt på Halv åtta hos mig.
Mingla hade en idé om vad jag skulle kunna laga ifall jag var med i programmet. Till förätt: Räkor, ris & avocado. Huvudrätt: Fisk, tomat med lite sås. Efterrätt: Muffins och jordgubbar med strössel.
Jag hade knappast blivit veckans vinnare och kammat hem femton lakan med denna meny....