En riktig slapparhelg med två glada ungar. Dom är liksom glada för "inget".
Här vilar minsann inga ledsamheter. Vi är så himla tacksamma för att vi fick just Elliot och lilla fröken Mingla-Kringla. Vad man mer begära?
Vi har plättlätt världens bästa rackarungar.
Jag och Elliot spelar Wordfeud. Vi är lika besatta båda två. Han är rätt slipad och poängställningen skiljer sig inte speciellt mycket. Så fort han lagt ett ord "chattar" han med mig. Han kör med "Det är din tur". "Kom igen" "Kom an" "Halå" och andra stressande tillrop.
Men mot mormor får jag stryk. Storstryk.
Översvämmning på Maden.
Var god välj annan väg.
I söndagseftermiddag var vi på Ronnebys nya isarena Lugnevi.
Där var vi knappast ensamma. Vi och halva Ronneby var där. På riktigt.
Med ett stadigt grepp om målburen....
...går det rackarn´s snabbt över isen....
Trollungen kämpar verkligen. Ger järnet hela tiden. Elliot däremot tar gärna ett par tre pauser och dricker varm chokald. Mums med bullar är det också. När Elliot frågar efter fler bullar säger han så här: Får man en till tack?
Det där tacket i slutet gör det svårt att säga nej.
Han har ju liksom redan tackat för bullen han frågat efter.
Är han så slug - eller har han bara fått till en förträffligt bra frågeformulering?
Så synd att det inte är minusgrader,då hade ju Maden blivit en fin skridskobana och garanterat inte så trångt?
SvaraRadera