Klockan är 22:30 och jag saknar honom såååååååååå...
Jag funderar faktiskt på att åka och hämta honom.
Men nä, det är nog ingen bra idé.
Jag tror inte att Elliot skulle uppskatta om hans kramsjuka mamma kom för att hämta hem honom.
Men om jag skulle följa mitt hjärta, ja då hade jag slängt mig i bilen och tryckt plattan i mattan & rattat iväg till Aspan. Men men...man får ju lägga band på sina känslor och uppföra sig lite som den mogna kvinna man förväntas att vara.
Från det ena till det andra - det var en himla tur att jag kom ihåg mitt inlogg till bloggen. Det var ju ett tag sedan sist...nu ska jag ta nya tag och kommer igång med bloggeriet igen.
Oj då är Elliot på läger? Det måste väl vara skolan som ordnar det?
SvaraRaderaFörresten Aspan,låter bekant!
Elliots kramsjuka mamma får väl hålla till godo med vad som finns kvar i Gläntan (inkl.katter o kaniner) ena riktiga kramdjur!
Så sant så sant....
RaderaJag har ju en liten go´kramunge hemma i Gläntan.
Men hon sover...
Nu har jag tagit bort det där krångliga verifierinsordet man var tvungen att fylla i när man skulle kommentera.
SvaraRaderaMor, det var väl bra?