När Mingla hade borstat och krattat hovar (heter det så?) och klappat på ponnyns varma näsborrar var det dags att ge sig iväg på en timmes skogstur. Eftersom Mingla är nybörjare skulle jag gå bredvid och hålla i kopplet....eller vad det nu heter. Träns kanske? Nej tränset är väl det som hästen i munnen?
Nåväl - jag skulle gå bredvid och hålla i hästen och detta störde Mingla sig på.
Att jag gick bredvid alltså.
Hon kunde minsann själv. Det var ett evigt dominerande och domderande på min lilla fröken om hur och var jag skulle gå för att störa henne minst.
Det var inte lätt kan jag lova. Att gå där med en pålle, över stock och sten, grenar och stubbar och samtidigt ständigt bli påmind från en liten dam på hästrygg att "hon faktiskt såg mig"...
Söta lilla Mingla, jag försöker gå dig till mötes i mångt och mycket men tyvärr kan jag inte konsten att göra mig osynlig...
Ha,ha akta så hon inte blir "hästbiten"
SvaraRaderaBiten kan man ju bli på olika sätt,det vet väl du ?