Kalvinknatet i Brunnsparken

...på Kalvinknatet förra året kom Plingan på sjätteplats.
Det var hon inte speciellt nöjd med. Inte alls faktiskt.
Hon bestämde redan där och då att hon skulle ta revansch nästkommande år.
Hon skulle vinna och kliva högst upp på prispallen.

I år startade ett femtiotal flickor i samma lopp som Plingan.
Vår viljestarka tös kom inte först i mål MEN hon kom två:a!!!!

Du starka och målinriktade silvertjej - du anar inte vad vi är stolta över dig.

Elliot sprang också men missade precis pallplacering. Han blev fyra i sitt startfält.
Men han var lika glad för det och Micke och jag var inte mindre stolta över honom.
Det är barnens kämpaanda vi är stolta över - inte deras placeringar. Det som räknas är ju att man vill vara med och tävla, ge järnet och springa så fort man bara orkar - om man sen kommer etta, tvåa, fyra eller sist - det har faktiskt ingen betydelse.

Heja heja heja!