Ullared, Liseberg & Universeum på tre dagar...

Jodå, det går om man vill. Och vår familj vill ju klämma in så mycket det bara går när vi ändå är iväg. Varför inte liksom? 
Men i ärlighetens namn, nästa gång vi drar upp till Göteborg - ja, då skiter vi i Ullared.

Kalvinknatet i Brunnsparken

...på Kalvinknatet förra året kom Plingan på sjätteplats.
Det var hon inte speciellt nöjd med. Inte alls faktiskt.
Hon bestämde redan där och då att hon skulle ta revansch nästkommande år.
Hon skulle vinna och kliva högst upp på prispallen.

I år startade ett femtiotal flickor i samma lopp som Plingan.
Vår viljestarka tös kom inte först i mål MEN hon kom två:a!!!!

Du starka och målinriktade silvertjej - du anar inte vad vi är stolta över dig.

Elliot sprang också men missade precis pallplacering. Han blev fyra i sitt startfält.
Men han var lika glad för det och Micke och jag var inte mindre stolta över honom.
Det är barnens kämpaanda vi är stolta över - inte deras placeringar. Det som räknas är ju att man vill vara med och tävla, ge järnet och springa så fort man bara orkar - om man sen kommer etta, tvåa, fyra eller sist - det har faktiskt ingen betydelse.

Heja heja heja!

Påsklov

Mitt bloggeri har en tendens att inte ligga riktigt rätt i tiden...men vad gör väl det? 

Absolut inkentinken.

Nåväl, årets påsklovsdagar har varit händelserika...veckan bestod av fritids årliga innebandyturnering, Mingla tog sina efterlängtade hål i öronen, Mingla & c/o gick påskakärringsrunda (men Mingla vägrade klä ut sig till påskkärring - hon skulle vara påskhare och så fick det bli). Elliot hängde med Fabbe & hans brorsa att lana hos Frälsningsarmen. Vid 12-snåret blev Elliot skruttig och ringde mamma & pappa och ville hem. Vi har varit på bibblan, ungarna har varit på bio, jag har köpt blommor på torget, Elliot har blivit klipp och Micke har klippt gräsmattan, det har gillats med familjen Harestad och samma kväll blev avloppet rensat, familjen grillade korv vid stenbrottet på Torkö, Minglas rum har tapetserats, vi bjöd mormor, morfar, farmor och farfar som var här en solig söndag och firade sina barnbarn på Pinocciotårta. Vilket firande det blev... paketen verkade aldrig sina och hela köksgolvet täcktes av färgglada presentpapper, rosetter och band. Vi kunde alla konstatera att något gått galet i planeringen vid inköpen av födelsedagspaket. Nog för att vi har snälla ungar men någon måtta får det vara. Vi kom överens om att det helt enkelt inte blir några paket nästa år...