Natten går tunga fjät

Imorse tittade vi på luciatåg med en massa småknattar.
Så bedårande gulligt att både se & lyssna på!

Efter den senaste tidens skriverier om att allt fler förskolor infört fotoförbud under luciafirandet, väljer jag att visa Minglas lussefirande 2011 såhär lite diffust & otydligt...

Man vill ju liksom inte trampa nån på tårna...

En himla massa bilder från helgen som varit

I lördags var vi och tittade på Minglas gymnastikuppvisning. Sicka söta små godingar - alla var utklädda till nallebjörnar dagen till ära.

När vi kom hem satte vi genast igång med lussebullsbak!
"Degen är ju bara sååååååå god, godare än pepparkaksdeg" sa båda ungarna och smaskade i sig deg så fort jag vände ryggen till...

Såhär glad blir man när man har bakat färdigt!
För då vet man att man har många fikastunder att se fram emot...

I helgen fixade jag barnens alla fina fröknars julpresenter - check!

Lördagens lussebullar blev riktigt goda. Ja, faktiskt så goda att det på söndagskvällen inte fanns många kvar. Så ikväll har jag bakat igen!!
Jag får inte till snurren i ändarna så mina bakverk liknar mer barbapappor än lussebullar! Det är dock allmänt känt att bakning tillhör en av mina sämsta kvalitéer....

Mor, här hängde jag min amaryllis!
Blomman får piffa upp fönstret på övervåningen som saknar både fönsterbräda, gardiner och adventsljusstake.

Tomten av Viktor Rydberg

Idag kom Eva, skolans rektor fram till Elliot och bad honom att följa med henne. Eva frågade om Elliot ville läsa dikten Tomten i kyrkan.
Ja, självklart hade Elliot svarat utan att blinka.

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Åhh...man blir ju alldeles matt och stolt på samma gång.
Denna vers ska Elliot läsa upp (utan fusklapp!) högt och tydligt i en knökafull kyrka. Förra året fylldes kyrkan till sista plats av förväntansfulla mammor, pappor, mor och farföräldrar, syskon, mostrar och kusiner...

Ikväll fick jag trösta....

...en mycket ledsen Elliot.

Vi satt i köket, Mingla, jag och Elliot.
Plötsligt börjar Elliot gråta. Varför undrar jag och Elliot snyftar fram: Tiden går så fort...jag vill inte bli stor. För nio år sedan föddes jag och det känns som om jag bara levt i fyra fem år. Jag vill inte bli stor...jag vill alltid vara barn. Jag vill aldrig flytta - jag vill alltid vara nio år...
Sen bröt han ihop fullständig. Många tårar. Mamma torka. Mamma trösta.
Jag berättade för Elliot att när han bli stor, så kan han köpa vilka djur han vill. Vill han ha fem ormar så kan han köpa det. Vill han äta fläskpannkaka till middag varje kväll så får han göra det. Efter mycket tröst, lockande och pockande så stillade sig gråten. Jag lovade honom och sa till honom att han får bo hemma så länge han någonsin vill. Jag kommer aldrig i livet tvinga honom att flytta - någonsin.

Vad han inte såg var mina kryssade fingrar bakom ryggen. För vem i hela världen vill han sin son boendes hemma i tid och evighet? Men sanningen är nog den att det är jag som kommer fälla tårar den dagen då flyttlasset går...

Ikväll såg vi som vanligt på Halv åtta hos mig.
Mingla hade en idé om vad jag skulle kunna laga ifall jag var med i programmet. Till förätt: Räkor, ris & avocado. Huvudrätt: Fisk, tomat med lite sås. Efterrätt: Muffins och jordgubbar med strössel.
Jag hade knappast blivit veckans vinnare och kammat hem femton lakan med denna meny....

Välkommen advent

Tur att barnen är sjuka - hur skulle jag annars hinna putsa alla fönster till 1:a advent? Jaha...man ska passa upp, spela spel och leka med sina stackars sjuklingar? Men har man dubbelkopplade fönster i köket med totalt 126 rutor (bara i köket!!) att putsa - ja då förstår ni ju själva att man inte hinner passa upp på snoriga ungar. Skämt å sido, tur man har så snälla barn. Jag ska gottgöra dom imorgon - jag lovar.

Som ni ser har jag redan satt upp stjärnorna.
Alltid retar det någon.

Snorungar...

Denna gråa höstdag är jag hemma med två snörvliga och hostandes ungar. Mingla har ännu inte bytt om till varken klänning eller strumpbyxor - så att hon har drabbats av någon åkomma råder det inget tvivel om.
Det är lika säkert som amen i kyrkan.

Uschannamej...vilken ryslig sång