Om två veckor är det julmarknad i Huseby...

...är det klokt?

Samtidigt som jag ska försöka smälta det ska jag göra ett tappert försök att hinna ikapp tiden med bilder från mitt senaste blogginlägg - till dagens datum.

Först lite bilder från Mallorcaresan med min älskade mor, barn och syskonbarn. Vilken vecka alltså! Den blev precis sådär fantastisk som man nästan inte vågade hoppas på att den skulle kunna bli.
Resan innehöll allt det där en fin resa ska innehålla: glada ungar från morgon till kväll, inget gnabb och gnäll en endaste gång från någon, mycket skratt, goda pizzor, mycket bad, fladdermusbesök, många kortspelsrundor, shopping, bad och balkongmys med mor.

Sen några bilder från mitt försenade 40-års kalas....

...och avslutningsvis några läskig bilder från G-klaven årliga Halloweenfest.

Loppat, målat, packat, badat, fikat, spikat...

...idag har loppat med Ancha. Mingla har hängt med Minja på båtutflykt och alldeles precis ringde hon hem och frågade om hon fick sova över hos Minja - och det fick hon ju såklart.

Micke har spikat och målat. Jag och Elliot har badat i Ekenäs och fikat på Mandeltårtan. Ikväll ska vi grilla korv och kanske kommer Micke och Elliot ta en sväng med motorcykeln...

Lite trött och sliten idag...

...och det har man rätt att vara när man för andra natten i rad lägger huvudet på kudden runt 3-snåret.
Igår var det baluns i huset. Familjerna Harestad & Johansson var hos oss och det blev en himla trevlig kväll på alla sätt och vis. Samtalsämnena sinade aldrig och vi diskuterade alltifrån asiatiska internetsidor (Magnar förtydligade att Anna menade YouTube) till otrevliga grannar, dock ej våra - för våra är ju världens bästa.
När alla ungar, förutom våra stora grabbar, hade somnat huller om buller i soffan och vi kramade om varandra och  tackade för kvällen så var vi rörande överens om att vi med största sannolikhet kommer att ses snart igen...

Sommarkväll med Hedlundarna

...i torsdagskväll åt vi grillbuffé på Brunnsterrassen (ett av Elliots "vill-göra-i-sommar") tillsammans med familjen Hedlund. Innan vi trampade mot Brunnen drack vi mojitos på vår altan. Brunnens buffé ingen höjdare. Överhuvudtaget var kvällen på terrassen ingen höjdare. Förutom sällskapet förstås. Men allt det andra, maten, stämningen, stöket, sorlet, tomma bord, gapiga gäster och oförskämda servitörer - nä, minsann det var en besvikelse från början till slut. Så när vi ätit klart trampade vi raka vägen hem till Madvägen igen och fortsatte att dricka mojito i sommarkvällen. Emma är ju bara så makalöst rolig. Där satt vi i sommarnatten, omsvepta i filtar och gapskrattade långt efter midnatt och jag hoppas flera gånger på att Helené inte skulle upp tidigt och börja jobba...Men skratten som Emma lockade fram var omöjliga att stoppa. Tack för sällskapet familjen Hedlund - ni förgyllde vår kväll...

Ängel och dammråtta...

..häromdagen sa jag till barnen: 

- Mina små änglar, vad skulle jag göra utan er?

Mingla svarade snabbt:

- Jag är en ängel och han, sa hon och pekade samtidigt  på Elliot  -  han är en dammråtta...

Värmeböljan fortsätter...

...det är heeeeeeelt makalöst och alldeles...alldeles underbart. Enligt femdygnsprognosen ska värmeböljan hålla i sig och det tackar vi ödmjukast för. Vår semester har varit ganska oplanerad (förutom resan till Mallorca) - och det har varit så himla skönt att inte vara uppbokad var och varannan dag. Vi har tagit dagen som den kommit, barnen har hängt mycket med kompisar. Mingla med sommarbarnen, Mattias, Rasmus, Elsa och Clara. Förra helgen sov Minja över hos Mingla. Simon har sovit här. Mingla har sovit hos Mattias och Elsa. Elliot har varit med Theo, Malin, Dino, Simon och Linus.  Elliot har följt med Dino på båttur i skärgården och Mingla har för första gången provat på att åka vattenskidor. Det gick lite si så där.....Ja, det har verkligen varit en "hänga-med-kompisar-sommar". Ljumna sommarkvällar har inbjudit till många kvällsdop i Ekenäs och för första gången har vi låtit Elliot och Mingla cykla till Ekenäs helt själva.

Jag har stått (och nästan smälta bort) på loppis med min bästa vän Ancha.
Det var en pärs vill jag lova. Ett sådant uppdrag kräver en envis kvinna för att hålla ut långt fram på eftermiddagen. Med svetten rinnande längst med ryggraden satt jag sedan vid köksbordet och räknade ihop alla intjänade mynt och sedlar. Det blev minsann 2800 kr. Den summan täckte både vårt nya däck,  min p-bot och en burk målarfärg på Orstedts.

Micke sliter och kämpar på med uterummet. Det kommer att bli så fint.
Jag har en stark magkänsla av att vi kommer att trivas och må gott i vårt lilla församlingshem.
I detta hem med stora fönster och högt till tak kommer förhoppningsvis livliga och givande diskussioner att råda, god mat ätas och många skratt eka. Så vill jag ha det och jag är nästan helt säker, att just så kommer det att bli.

Lata dagar på Öland...

Vi kan sannerligen inte klaga på vädret denna sommaren.
Vilken sommar alltså - högsommarvärme vecka ut och vecka in...
Vi har nyss kommit hem från en liten minisemester på Öland. Vi ockuperade svärmor och svärfars förtält och husvagn några dagar och några nätter och lekte att vi var riktiga campare. Det är inte det lättaste, det finns en massa oskrivna lagar om vad som gäller och hur man ska bete sig mot varandra.
Man hälsar såklart på allt och alla, nickar och ler. Om man slänger upp leksaksormar på förtältstaket håller man fåglarna borta. Man måste torka diskbänken glänsande ren när man diskat klart. Det räcker minsann inte med att torka med fuktig trasa när man diskat klart, å nej...efter fuktig trasa tar man torkypapper och eftertorkar - så att diskbänken blir - bokstavligt talat - skinande ren. Jag har lärt mig att det inte är ok att gena mellan husvagnar och tält. Jag har lärt mig en massa annat också, men det tar för lång tid att skriva om här. Men hur som helst - ju fler regler man kan - desto fler hälsar på dig när vandrar vägen fram till toaletthuset med kissekortet om halsen.

Jag gillar campinglivet. Det gör jag faktiskt. Men bara tre dagar på raken.
Inte mer, gubevars.
Men dessa tre dagar som vi har varit på Öland har vi njutit varje minut, det är vi rörande överens om - jag och min lilla familj.

Det är inte alla barn som har en farmor som Ann-Christine.
En så närvarande farmor som leker och lyssnar, bygger sandslott och badar, köper glass och håller handen och frågar om man vill ha en bulle till
- nej, det har inte alla barn....men våra barn har och det är jag så innerligt glad för.