Vår lille fransman....

På måndag, den 24 oktober är det FN-dagen.
På G-klaven firas detta med musik och film och alla barn som vill får klä sig i kläder som är typiska för något land.
När vi satt och åt tacos ikväll (ja, det är ju fredag!) kläcktes idéen att Elliot ska klä ut sig till en stilig fransman.
Det blev ett litet genrep redan ikväll. På måndag kommer utstyrseln kompletteras med en baguette instoppad under armen...

Håll tillgodo, här kommer ett gäng bilder på vår teater-apa!

Bonsoir

Fredagsmys

Nu längtar jag efter fredagsmys med min innerligt älskade familj...
Tacos står på menyn (som vanligt) lite gottis, popcorn & filmtajm!

...av tandborstarna att döma verkar vi vara en stor familj!!

Idag firar vi kanelbullens dag

...och för dig som undrar om bullarna är hembakta så jag kan jag meddela att det är dom...

...icke.

Min livskamrat & bästa vän...

...idag sa du så fina ord till mig. Ord som gick rakt in i hjärtat.
Tack Micke det var fint sagt. Jag älskar dig så innerligt.

Mingla har...

...helt på egen hand printat ner familjens alla namn:

Igår gick jag och Mingla förbi en parkeringsplats avsedd för handikappade. Mingla pekade och sa att den platsen var för rullstolar. Jag förklarade att det inte är bara personer med rullstol som får parkera där. Det finns många olika handikapp. Jag nämnde några exempel på handikapp där man inte behöver rullstol och avslutade…"så man behöver inte ha rullstol för att få lov att parkera sin bil på där". Mingla ser förvånat på mig och säger: Jaha…så bilar får också stå där?
Så SÖT hon är!! Hon trodde att handikappsrutan endast var avsedd för rullstolar.
Ifrån en femårigs perspektiv tänker hon så rätt och ändå blir det så fel...

Idag är jag hemma...

...med en liten skruttig och febrig Mingla.
Dagar som denna är det helt ok att äta glass i soffan 07:52.

I natt ska Elliot sova över på skolan!
Det ska bakas pizza, dansas disco, kollas film & ätas snacks och säkert en himla massa mer! Jag vill också vara 9 år (men bara ibland) och gå på G-klaven! Vilken fantastisk skola - i denna skola händer det alltid något skoj! Barnen aktiveras och personalen är underbar!
Jag har sagt det förr och säger det igen: Att låta Elliot byta skola är det bästa "mammabeslut" jag har tagit.

Vardagsdramatik

Mingla kommer upprepade gånger till mig under eftermiddagen och frågar om vi kan gå ut och leta efter Sotis. Hon hör honom jama men ser honom inte.
Det regnar ute och jag är inte ett dugg lockad av att gå ut och spana efter kissen. Men när hon kommer för tredje gången ger jag mig och hänger med henne ut på kattjakt. Med paraplyerna i högsta hugg går vi ut och ner mot vägen. Så hör jag - ett ganska otäckt jamande. Upptäcker ganska snart Sotis uppflugen i ett av träden på Riber Folies område. När vi närmar oss honom börjar han jama alltmer intensivt. Högre och högre. Jag ber Mingla springa och hämta Micke eftersom jag tror att katten behöver hjälp att ta sig ner.
Precis när Mingla springer iväg ser jag Minglas hopprep hänga långt uppe i trädet där katten sitter och ända ner till marken.
Micke kommer. Katten jamar på ett sätt som ger mig kalla kårar.
Micke tittar strängt på Mingla och frågar om hon bundit katten. Mingla tittar storögt och förskräckt på Micke, nickar och säger nästan ohörbart: ja.
Det är omöjligt att ta sig över taggtrådsstängslet in till Riber Folie, och det är även omöjligt att klättra upp för trädet utan stege.
Micke springer efter stege. När stegen tjongar in i både stängsel och träd gång på gång får en redan rädd katt - panik. Sotis tappar greppet och faller. Vi ser honom dingla högt ovan marken i Minglas hopprep. Jamandet ömsom tilltar ömsom avtar. Vi vet inte om hopprepet sitter om halsen. Håller han på att kvävas mitt framför våra ögon? Vi måste ha en kniv!! NU!! Jag springer allt vad jag kan till Grann-Micke och lånar en kniv. Grann-Micke följer efter (och tur är det), han svingar sig på ett underligt sätt över taggtrådsstängslet och räcker över kniven till Micke. Katten hänger upp och ner med hopprepet hårt åtstramat kring magen. Micke lyckas skära av hopprepet men tyvärr, i samma stund som Sotis blir fri lägger han benen på ryggen och springer iväg.
Så nu är det bara att vänta och se när vår kissemisse dyker upp.

Är det någon som sett en blöt katt med ett grönt hopprep hårt åtsnörat som en snara kring magen så vänligen överlämna honom till familjen Magnusson.

Innan jag förstod allvaret i situationen tog jag mig tid för att springa hem och hämta kameran....