Ikväll fick jag trösta....

...en mycket ledsen Elliot.

Vi satt i köket, Mingla, jag och Elliot.
Plötsligt börjar Elliot gråta. Varför undrar jag och Elliot snyftar fram: Tiden går så fort...jag vill inte bli stor. För nio år sedan föddes jag och det känns som om jag bara levt i fyra fem år. Jag vill inte bli stor...jag vill alltid vara barn. Jag vill aldrig flytta - jag vill alltid vara nio år...
Sen bröt han ihop fullständig. Många tårar. Mamma torka. Mamma trösta.
Jag berättade för Elliot att när han bli stor, så kan han köpa vilka djur han vill. Vill han ha fem ormar så kan han köpa det. Vill han äta fläskpannkaka till middag varje kväll så får han göra det. Efter mycket tröst, lockande och pockande så stillade sig gråten. Jag lovade honom och sa till honom att han får bo hemma så länge han någonsin vill. Jag kommer aldrig i livet tvinga honom att flytta - någonsin.

Vad han inte såg var mina kryssade fingrar bakom ryggen. För vem i hela världen vill han sin son boendes hemma i tid och evighet? Men sanningen är nog den att det är jag som kommer fälla tårar den dagen då flyttlasset går...

Ikväll såg vi som vanligt på Halv åtta hos mig.
Mingla hade en idé om vad jag skulle kunna laga ifall jag var med i programmet. Till förätt: Räkor, ris & avocado. Huvudrätt: Fisk, tomat med lite sås. Efterrätt: Muffins och jordgubbar med strössel.
Jag hade knappast blivit veckans vinnare och kammat hem femton lakan med denna meny....

Välkommen advent

Tur att barnen är sjuka - hur skulle jag annars hinna putsa alla fönster till 1:a advent? Jaha...man ska passa upp, spela spel och leka med sina stackars sjuklingar? Men har man dubbelkopplade fönster i köket med totalt 126 rutor (bara i köket!!) att putsa - ja då förstår ni ju själva att man inte hinner passa upp på snoriga ungar. Skämt å sido, tur man har så snälla barn. Jag ska gottgöra dom imorgon - jag lovar.

Som ni ser har jag redan satt upp stjärnorna.
Alltid retar det någon.

Snorungar...

Denna gråa höstdag är jag hemma med två snörvliga och hostandes ungar. Mingla har ännu inte bytt om till varken klänning eller strumpbyxor - så att hon har drabbats av någon åkomma råder det inget tvivel om.
Det är lika säkert som amen i kyrkan.

Uschannamej...vilken ryslig sång

Farsdag

Imorse frågade vi Mingla om hon ville duka fram frukosten. Mingla äääälskar ju när vi ber henne att utföra små uppdrag och duka fram frukost har hon gjort förr.
JA! det vill jag svarade Mingla och sprang ut i köket och var borta en god stund.

Den uppmärksamme kan se att frukosten står framdukad....

...men bara till henne själv

Årets Farsdagpresent blev varken en kalsong, slips eller trisslott - utan en mugg med väldens finaste motiv...

Att stå för sina handlingar och ta konsekvenserna

...det tar tretton nanosekunder att stöta emot, förstöra och välta omkull en pärlplatta.
Det tar tretton minuter att pärla om pärlplattan igen...

Micke, jag tror ta mig tusan att du är en blivande pärlkonstnär!

Äpple & popcorn

Normal äppelskrutt...

Minglas äppelskrutt...





I fredagskväll upptäckte vi att micropopcornen var slut. Aj då!
Men efter lite rotande i skafferiet hittade vi (längst in) ett paket vanliga hederliga majskorn. Så vi slog på plattan, hällde olja och majskorn i kastrullen och inväntade poppandet. Några minuter senare var kastrullen knökafull med fluffigt tilltugg. Just som popcornen var klara & kastrullen drogs från plattan kom Mingla in i köket.
Hon spärrade upp ögonen och hela hennes lilla kropp blev som förstelnad. Så skriker hon till brorsan på övervåningen:
Elliot!! Mamma har kokat popcornen. Alltså fattar du, hon har kokat popcornen...hon är inte klok alltså...