Ridskolspremiär

Man ska banne mej aldrig säga aldrig....
Jag som alltid - mycket bestämt - sagt att Mingla aldrig ska få lov att börja rida föll till slut föga för Minglas tjat och bedjande blickar.
Jag kan bara hoppas på att intresset svalnar för annars lär hon bli en riktig hästtjej som hänger i stallet vareviga lediga minut med tanke på att vi har cykelavstånd till paddockar, hagar, hästar & boxar.

I morse när Elliot ätit frukost gick han på tjotta och la en riktig brakare.
Mingla som fortfarande satt kvar vid frukostbordet ropade:
- Ring mormor och fråga om hon hörde den!

Poff sa det....

...och så var den efterlängtade julledigheten endast ett minne blott. Snart är dags att ställa klockan igen, skjutsa hit och skjutsa dit, påminna om läxläsning, packa gympaväskor och läsa godnattsagor.

Nåväl, vi har haft en lång julledighet så vi ska verkligen inte klaga.

Jag har just nu lämnat Mingla, Dea och Elliot på bion och jag känner fortfarande doft av popcorn i min näsa. Det är bioväder idag. Regn och rusk, grått och trist.

Imorgon kommer Simon. Om det har slutat regna så blir det korvgrillning och skridskoåkning på Lugenvi.

Häromdagen sov Victor över och barnen spelade Wii så vilt att Elliots fina klotlampa gick i tusen bitar. Victor och Elliot tryckte i sig ett ton smågodis och såg på film tills klockan var över två på natten...är det jullov så är det.

Nu ska jag göra ett mentalt bokslut, blicka framåt, smida planer och fundera lite kring livet i allmänhet...

Nyårsafton 2013

Kl 00:06 anlände vår förbeställda taxi....

När Micke skjutit upp den sista raketen från sin egentillverkade raketramp var det bara att klunka i sig sista klunken bubbel och hoppa in i taxin. Firandet fortsatte dock på Madvägen där  ungarna tuttade på fyrverkerier, raketer och smällare tills gasen tog slut i alla våra tändare.

Äpplet faller inte långt från trädet sägs det och jag tror minsann att det bor en liten krutgubbe även i Elliot....

Bye bye 2013 - welcome 2014

När vi vaknade satt denna söta lapp på garderobsdörren.

2013-12-29

Idag har jag, Elliot & Mingla varit på Mandeltårtan. Det var allt annat än fridfullt. Enda lediga bordet var intill lekrummet och i detta lekrum lekte, skrek, grät, bankade, välte och bråkade ungefär sju barn mellan åldrarna 2-4 år. Vilket liv. Gode min värld. Jag var så glad när jag smaskat i mig min limebakelse och satt i bilen på väg hem igen.

Minglas söta esemeskonversation med mormor....

Minglas första tennismatch

Väckarklockan ringde i morse och hela familjen åkte till Eliashallen för att kolla Mingla spela sitt  första poolspel i tennis. Första matchen vann hon lätt som en plätt. Andra förlorade hon. Tredje förlorade hon stort. Nästa vann hon med knapp marginal och femte förlorade hon. Sjätte och sjunde vann hon och sista förlorade hon. Allteftersom matcherna spelades blev Mingla mer och mer tystlåten. Hon sa att hon var trött, sen var det fel på hennes racket. Efter rackbyte och fortsatta förluster så skyllde tösen på huvudvärk.
Jag tror bestämt att tösen är en ruskigt dålig förlorare..

Jul i Klippan

I dagarna tre har vi blivit bortskämda med go mad och möe mad.
Julafton, juldagen och annandag jul. Julfirarna på Östra Blomstergatan har definitivt ett kolesterolvärde nu som ligger långt över det normala. Men vad gör väl det? Snart är det det nytt år och därmed dags för nya sunda vanor, mer sömn, mer grönt mer motion.
Tack mor och far för all den goda maten. Lussebullar, sill, paté, senap, skinka, sillsallad, köttbullar, revben, lax, bruna bönor, grönkål...ja listan kan göras lång. Ni är så flitiga och duktiga i köket.
All mat, precis som alla andra år, har tillagats med omsorg och kärlek. Vi ger er tio julklappar av tio möjliga för ert helhjärtade engagemang. Ett engagemang som fått oss att trivas och må gott. För det har vi verkligen gjort.
I dagarna tre.