Bye bye 2013 - welcome 2014

När vi vaknade satt denna söta lapp på garderobsdörren.

2013-12-29

Idag har jag, Elliot & Mingla varit på Mandeltårtan. Det var allt annat än fridfullt. Enda lediga bordet var intill lekrummet och i detta lekrum lekte, skrek, grät, bankade, välte och bråkade ungefär sju barn mellan åldrarna 2-4 år. Vilket liv. Gode min värld. Jag var så glad när jag smaskat i mig min limebakelse och satt i bilen på väg hem igen.

Minglas söta esemeskonversation med mormor....

Minglas första tennismatch

Väckarklockan ringde i morse och hela familjen åkte till Eliashallen för att kolla Mingla spela sitt  första poolspel i tennis. Första matchen vann hon lätt som en plätt. Andra förlorade hon. Tredje förlorade hon stort. Nästa vann hon med knapp marginal och femte förlorade hon. Sjätte och sjunde vann hon och sista förlorade hon. Allteftersom matcherna spelades blev Mingla mer och mer tystlåten. Hon sa att hon var trött, sen var det fel på hennes racket. Efter rackbyte och fortsatta förluster så skyllde tösen på huvudvärk.
Jag tror bestämt att tösen är en ruskigt dålig förlorare..

Jul i Klippan

I dagarna tre har vi blivit bortskämda med go mad och möe mad.
Julafton, juldagen och annandag jul. Julfirarna på Östra Blomstergatan har definitivt ett kolesterolvärde nu som ligger långt över det normala. Men vad gör väl det? Snart är det det nytt år och därmed dags för nya sunda vanor, mer sömn, mer grönt mer motion.
Tack mor och far för all den goda maten. Lussebullar, sill, paté, senap, skinka, sillsallad, köttbullar, revben, lax, bruna bönor, grönkål...ja listan kan göras lång. Ni är så flitiga och duktiga i köket.
All mat, precis som alla andra år, har tillagats med omsorg och kärlek. Vi ger er tio julklappar av tio möjliga för ert helhjärtade engagemang. Ett engagemang som fått oss att trivas och må gott. För det har vi verkligen gjort.
I dagarna tre.

Dagen före dopparedagen

Veckan som gått har varit rolig men intensiv. När jag för några veckor sedan satt och skrev inbjudningar till festliga tillställningar så tyckte jag att det var en finfin idé.
I torsdagskväll bjussade vi Linda, Jörgen, Olle, Clara, Anna, Magnar, Amadeus och Melody på glögg och pepparkakscheesecake, skumtomtar och polkagrisar. En kväll som bjöd på många skratt, mycket spring i trappan, kurragömma, killevippenlek och gud vet vad...
Kvällen blev sen och barnen somnade helt utmattade. Dagen efter fick jag ett mess från Olles mamma där det stod: "Stor tack för senast, det var verkligen jättemysigt. Gott betyg från barnen också. Det hade varit den bästa kvällen i Olles liv....berättade han innan han somnade"

Nästföljande dag var det dags för hallabaloo igen. Då intog nämligen fem 11-åringar vårt köksbord som alla hade samma mål, nämligen: Att erövra världen.
Oh my god, vilken spelkväll....en rolig kväll men ack så stimmig. Jag och Micke satt i TV-soffan och försökte höra frågorna på "På spåret". Trots koncentration och höjd volym i omgångar så gick det inget vidare. Men ungarna hade roligt och det var ju det som var meningen med kvällen.
Tanken var inte att herr och fru Magnusson förnöjt skulle sitta djupt nedsjunkna i soffan, smutta på glögg och njuta av julefrid precis. Nä, denna afton var tillägnad barnen och då lös julefriden med sin frånvaro på Madvägen.
Istället fylldes huset från golv till tak med sex timmars oavbrutet tjo och tjim, bus och hyss, upptåg, fniss & skratt. Strax före tolvslaget slocknade (äntligen) jullovsfirarna...

I onsdagskväll var det dags för G-klavens årliga Jul & Luciaavslutning i Heliga Kors kyrka. Mingla var Tomte Röd och Rasmus var Tomte Grå och de sjöng inför fullsatt kyrka:

Här är Tomte Röd
och här är Tomte Grå
Tomte Röd kan vinka
Tomte Grå kan vicka
Tomte Röd han gömmer sig
och Tomte Grå han klämmer sig
Här är Tomte Röd
och här är Tomte Grå
nu är det dags att gå

Som vanligt var julavslutningen i kyrkan både vacker och stämningsfull.

Tack mormor och morfar, farmor och farfar för att ni kom och tittade på vår lilla tomte Röd och vår store storbonde.

Förutom kalas och nattliga gäster har vi även hunnit med en del andra julbestyr i veckan. Julklappar har slagits in, julsnapsen har kryddats, kolor har kokts, golv har bonats, ljus har stöps och grisen har slaktats.

Nu väntar vi bara på att tomten ska knacka på dörren och ställa frågan om här finns några snälla barn...

Ronnebys finaste stjärngosse

Idag har Elliot lussat på Brunnen. Jag och Micke tyckte att det var en bra idé att mötas upp där och luncha tillsammans för att inta julbordslunch och samtidigt titta och lyssna på Elliot som i målbrottsstämma sjöng Lusse Lelle för full hals.

Vi kom till Brunnen och betalade för två. Samtidigt som Micke knappade in sitt kortkodsnummer frågade jag en servitör var lussetåget skulle stå - eftersom vi såklart ville inta första parkett.
Svaret vi fick var högst oväntat. Lussetåget skulle nämligen inte lussa för Brunnens restauranggäster utan för Rotary som hade bokat bord i slutet sällskap längst in i restaurangen.

När lussetåget ställt upp framför Rotarymedlemmarna smet jag och Micke in i lokalen. Där stod vi längst bak, gungade i takt, smålog och nickade förnöjt. Vi utbytte blickar i tid och otid.
Blickar som sa att vi har Ronnebys finaste stjärngosse.

Kaninkalas & morrotskaka

....alltså, jag måste ju bara skriva några rader om kaninöronen som Micke lagt ner hela sin själ i. Mingla var bjuden på kaninkalas i helgen och Micke hade åtagit sig uppdraget att sy ett par kaninöron. Det vill han inte riktigt erkänna nu såhär efteråt - men faktum är att så var fallet.
Som han har sytt och sytt. Sprättat och sytt. Sytt på maskin och sytt för hand.
Sprättat lite till. Svurit. Gett upp. Tagit sig i kragen och sytt lite till.
Slutligen gav han fullständigt fan i att öronen mer påminde om ett par kattöron än kaninöron.

Men Mingla var nöjd och glad och tyckte att hon hade kalasets finaste öron!