Poff sa det....

...och så var den efterlängtade julledigheten endast ett minne blott. Snart är dags att ställa klockan igen, skjutsa hit och skjutsa dit, påminna om läxläsning, packa gympaväskor och läsa godnattsagor.

Nåväl, vi har haft en lång julledighet så vi ska verkligen inte klaga.

Jag har just nu lämnat Mingla, Dea och Elliot på bion och jag känner fortfarande doft av popcorn i min näsa. Det är bioväder idag. Regn och rusk, grått och trist.

Imorgon kommer Simon. Om det har slutat regna så blir det korvgrillning och skridskoåkning på Lugenvi.

Häromdagen sov Victor över och barnen spelade Wii så vilt att Elliots fina klotlampa gick i tusen bitar. Victor och Elliot tryckte i sig ett ton smågodis och såg på film tills klockan var över två på natten...är det jullov så är det.

Nu ska jag göra ett mentalt bokslut, blicka framåt, smida planer och fundera lite kring livet i allmänhet...

Nyårsafton 2013

Kl 00:06 anlände vår förbeställda taxi....

När Micke skjutit upp den sista raketen från sin egentillverkade raketramp var det bara att klunka i sig sista klunken bubbel och hoppa in i taxin. Firandet fortsatte dock på Madvägen där  ungarna tuttade på fyrverkerier, raketer och smällare tills gasen tog slut i alla våra tändare.

Äpplet faller inte långt från trädet sägs det och jag tror minsann att det bor en liten krutgubbe även i Elliot....

Bye bye 2013 - welcome 2014

När vi vaknade satt denna söta lapp på garderobsdörren.

2013-12-29

Idag har jag, Elliot & Mingla varit på Mandeltårtan. Det var allt annat än fridfullt. Enda lediga bordet var intill lekrummet och i detta lekrum lekte, skrek, grät, bankade, välte och bråkade ungefär sju barn mellan åldrarna 2-4 år. Vilket liv. Gode min värld. Jag var så glad när jag smaskat i mig min limebakelse och satt i bilen på väg hem igen.

Minglas söta esemeskonversation med mormor....

Minglas första tennismatch

Väckarklockan ringde i morse och hela familjen åkte till Eliashallen för att kolla Mingla spela sitt  första poolspel i tennis. Första matchen vann hon lätt som en plätt. Andra förlorade hon. Tredje förlorade hon stort. Nästa vann hon med knapp marginal och femte förlorade hon. Sjätte och sjunde vann hon och sista förlorade hon. Allteftersom matcherna spelades blev Mingla mer och mer tystlåten. Hon sa att hon var trött, sen var det fel på hennes racket. Efter rackbyte och fortsatta förluster så skyllde tösen på huvudvärk.
Jag tror bestämt att tösen är en ruskigt dålig förlorare..

Jul i Klippan

I dagarna tre har vi blivit bortskämda med go mad och möe mad.
Julafton, juldagen och annandag jul. Julfirarna på Östra Blomstergatan har definitivt ett kolesterolvärde nu som ligger långt över det normala. Men vad gör väl det? Snart är det det nytt år och därmed dags för nya sunda vanor, mer sömn, mer grönt mer motion.
Tack mor och far för all den goda maten. Lussebullar, sill, paté, senap, skinka, sillsallad, köttbullar, revben, lax, bruna bönor, grönkål...ja listan kan göras lång. Ni är så flitiga och duktiga i köket.
All mat, precis som alla andra år, har tillagats med omsorg och kärlek. Vi ger er tio julklappar av tio möjliga för ert helhjärtade engagemang. Ett engagemang som fått oss att trivas och må gott. För det har vi verkligen gjort.
I dagarna tre.

Dagen före dopparedagen

Veckan som gått har varit rolig men intensiv. När jag för några veckor sedan satt och skrev inbjudningar till festliga tillställningar så tyckte jag att det var en finfin idé.
I torsdagskväll bjussade vi Linda, Jörgen, Olle, Clara, Anna, Magnar, Amadeus och Melody på glögg och pepparkakscheesecake, skumtomtar och polkagrisar. En kväll som bjöd på många skratt, mycket spring i trappan, kurragömma, killevippenlek och gud vet vad...
Kvällen blev sen och barnen somnade helt utmattade. Dagen efter fick jag ett mess från Olles mamma där det stod: "Stor tack för senast, det var verkligen jättemysigt. Gott betyg från barnen också. Det hade varit den bästa kvällen i Olles liv....berättade han innan han somnade"

Nästföljande dag var det dags för hallabaloo igen. Då intog nämligen fem 11-åringar vårt köksbord som alla hade samma mål, nämligen: Att erövra världen.
Oh my god, vilken spelkväll....en rolig kväll men ack så stimmig. Jag och Micke satt i TV-soffan och försökte höra frågorna på "På spåret". Trots koncentration och höjd volym i omgångar så gick det inget vidare. Men ungarna hade roligt och det var ju det som var meningen med kvällen.
Tanken var inte att herr och fru Magnusson förnöjt skulle sitta djupt nedsjunkna i soffan, smutta på glögg och njuta av julefrid precis. Nä, denna afton var tillägnad barnen och då lös julefriden med sin frånvaro på Madvägen.
Istället fylldes huset från golv till tak med sex timmars oavbrutet tjo och tjim, bus och hyss, upptåg, fniss & skratt. Strax före tolvslaget slocknade (äntligen) jullovsfirarna...

I onsdagskväll var det dags för G-klavens årliga Jul & Luciaavslutning i Heliga Kors kyrka. Mingla var Tomte Röd och Rasmus var Tomte Grå och de sjöng inför fullsatt kyrka:

Här är Tomte Röd
och här är Tomte Grå
Tomte Röd kan vinka
Tomte Grå kan vicka
Tomte Röd han gömmer sig
och Tomte Grå han klämmer sig
Här är Tomte Röd
och här är Tomte Grå
nu är det dags att gå

Som vanligt var julavslutningen i kyrkan både vacker och stämningsfull.

Tack mormor och morfar, farmor och farfar för att ni kom och tittade på vår lilla tomte Röd och vår store storbonde.

Förutom kalas och nattliga gäster har vi även hunnit med en del andra julbestyr i veckan. Julklappar har slagits in, julsnapsen har kryddats, kolor har kokts, golv har bonats, ljus har stöps och grisen har slaktats.

Nu väntar vi bara på att tomten ska knacka på dörren och ställa frågan om här finns några snälla barn...